Hej mina gulliga vänner, tack för era kommentarer på förra inlägget om den lilla spisen! Själv har jag inte kunnat och fått förbud (men sitter här nu iallafall) av läkaren att inte använda datorn, tv:n, mobilen eller nåt, för att vila min hjärna helt om jag så har råkat ut för en liten hjärnskakning. Historian började faktiskt igår, då jag och min man skulle till Örebro, för att sambons sons bonussyster har börjat studera där och behövde hjälp med lite saker att få hem. Vi bestämdes då att åka till Sandras hem Interiörboden och överraska! Väl dit så gick resan smidig tills vi kom strax utanför Karlstad mitt på motorvägen. Kom en Ford och körde rätt in på oss bakifrån, när hon skulle byta fil och missade oss på något sätt. Så vi fick en rejäl baksmäll och det smällde till hårt, tyvärr blev det diagonaltryck och då fick två hårda smällar, en i nacken och en på ryggen, då skrek jag. Min sambo fick smällen i nacken. Han körde bilen direkt åt sidan för att kolla den andra föraren som stannade bilen mitt i vägen, livsfarligt! Jag kunde inte gå ut för hela jag hade så ont!Den andra föraren lyckades få sitt sinne tillbaka när min sambo vevade med handen, att köra bilen åt sidan. Hon verkade okej mest chockad och upprörd att det hade hänt oss! Våra bilar blev det skador på och fick åka till en Mc donalds för att skriva skadogörelserapporten själva, för det hade skett en stor olycka och polisen kunde inte komma på plats. Man var rätt chockad och omtumlad, på det ska man vara skärpt på att skriva denna blanketten. Efter det så sa jag till min sambo, att det är väl klart att vi ska åka till Sandra, vi är ju såå nära och jag vill träffa henne! Slutligen kom vi dit och jag blev stressad att vi skulle missa henne, när vi kom dit var det mörkt och blev ledsen att hon hade stängt och åkt hem. Min sambo såg då att vid skyltfönstret att det var något som rörde på sig och sa hon är kvar! Jippie jag klev ut i knackade på dörren, gissa om att jag blev glad! Fortsätt att läs vidare hos Sandra. Jag kommer att fortsätta imorgon i berättelsen hos henne och visa sakerna jag handlade hos hennes gulliga butik, äntligen har jag sett den!!

Sedan for vi tillbaka den långa vägen hem och vi kände lite här och var i kroppen och bortdomning i armen efter den olyckan. Väl hemma igen efter timmars körning så åkte vi direkt till lasarettet för att kolla så vi inte hade fått några skador. Som alltid på akuten så var det väntetid och vi kom inte hem förräns fem på morgonen. Inga skellettskador men däremot på mjukdelarna, att ligamentet har fått överansträngning och det skulle ta en vecka att komma tillbaka. Doktorn sa att vi hade väldans tur, det hade kunnat gått riktigt illa! Så vi hade änglavakter hos oss! Så idag vaknade jag med världens huvudvärk som inte vill ge sig, den var värre än igår och sjukupplysningen sa att hålla koll på stickningar och domningar, att det kan ha varit en lätt hjärnskakning men oxå att det har varit mycket som har hänt och hjärnan är helt slut. Så ingen tv eller dator osv. bara ligga i sängen och sova, lyssna på musik. Jag har sovit och sen när tonåringen kom hem, fick han läsa era kommentarer i min blogg, det värmde mig gott och får mig alltid ett leende. Tack!


Nu i dagarna och i mörkretsblöta vädret så är det perfekt att göra något och det har jag verkligen inte brist på!


Mellanåt så byter jag från virkning till stickningen och till annat!

Nä, gott folk nu måste jag vila och lämna datorn. Hoppas att jag kommer må bättre snart, så jag kan glutta in hos er! Må så gott och ta väl hand om er o era familjer!Änglarkramar till er! Elin